Detta bus kräver en del återblickar och förklaringar ska försöka att redogöra på bästa sätt.
Till buset krävdes en transitoradio en stressad arbetsledare ÅE en elektronik intresserad kollega DB och en så kallad snabbtelefon
Snabbtelefonen kan man säga vara en sorts walkie-talkie fast man kunde slå typ ett telefonnummer till en fysisk enhet. Vid ”uppringning” så ropade man ofta på den man sökte, ganska elakt när man tänker efter men så var kutymen. Snabbtelefoner fanns på alla kontorsplatser alla arbetsledare även ÅE hade en sådan på sin kontorsplats.
Så den elektronik som behövde byggas var en FM sändare. Med en sådan kan man sända till en radio eller alla radioapparater som är tillräckligt nära och som är inställda på samma frekvens som sändaren skickar på. Och jo det finns lagar på uteffekten på ett sådant bygge.
ÅE’s arbetsuppgifter på våran arbetsplatser stod mycket i att godkänna motorer för reparationer eller att motorn var ett gränsfall till att vara underkänd men med ÅE’s magiska penna blev dessa godkända. Detta jobb kunde vara mycket stressande eftersom han även skulle agera som arbetsledare för cirka 30 personer och hålla koll att dessas personer provade ”rätt” motorer för att nästa dags chassiproduktion inte skulle sakna motorer.
När byggsatsen var klar, testades på radion och radion placerades på samma sida som ÅE hade det på kontoret. Radion ställdes in på rätt frekvens och på behaglig volym.
Så kom dagen då ÅE var lite mer stressad än vanligt, allt riggat och klart. Vi ringde ÅE på snabb telefonen och ropade på ÅE
han svarade lite stressad -kommer strax.
Vi lämnar platsen han skulle komma till och gömmer oss runt hörnet, nära nog för att DB’s sändarbygge skulle fungera.
Så kom ÅE satte sig ner började skriva tittade sig omkring efter oss vände sig lite irriterat tillbaka fortsatte att skriva. Då passa vi på,
DB ropar i sändaren -ÅE
precis som när man ringde med snabbtelefonen.
ÅE svarade -ja
Vi hörde förståss inte så DB ropade -ÅE lite högre
ÅE sa -JAA
Betydligt högre och med en irriterad underton samtidigt som han vände ansiktet mot radion och insåg. Va fan pratar radion till mig och vi såg hur kugghjulen i snurrade i skalle på ÅE och han förstod ingenting. Hans min var obetalbar vi skrattade hejdlöst samtidigt som vi tryckte ner sändarknappen och gick runt hörnet.